Egentligen är ingenting svårare nu än tidigare, kanske att han är mer aggressiv än förr, men jag vet inte.
Allt oftare funderar jag på att aldrig mer åka tillbaka till det som kan kallas mitt hem.
Egentligen är ingenting svårare nu än tidigare, kanske att han är mer aggressiv än förr, men jag vet inte.
Allt oftare funderar jag på att aldrig mer åka tillbaka till det som kan kallas mitt hem.
Jag har berättat för en vän om min makes missbruk. Det var otroligt befriande och hon dömde mig inte för en enda sekund. Hon tyckte inte heller synd om mig. Hon tog in min berättelse och reflekterade.
Det stinker hasch. I bostaden. I mitt liv. Det finns överallt i mitt liv. I en viss del av livet.
Det var ett tag sen jag var härinne. Kan inte avslöja så mycket men det ser bättre ut i alla fall. Mycket bättre. Men vägen vi har att gå är lång.
Det rör på sig, kan inte avslöja hur. Men det går kanske framåt. Jag är oerhört trött och har svårt att orka med hundraprocentigt på jobbet. Har dock passat på att nämna för min chef att livet privat inte är det bästa just nu. Jag fick en klapp på axeln och ett par umppnutrande ord om att det är mänskligt att inte alltid vara på topp.
Matt, slut. Vill sova men kan inte.
Men jag vet att det nog är lika bra.
Jag vet det. Jag vet det.
Det är en kompakt tystnad i min värld just nu, kaos och tystnad. Jag ser gammal och trött ut.
Har ingen att prata med, törs inte prata heller men nu kan det bli så att allt exploderar.
Situationen är oerhört pressad för tilfället. Vi båda pressar på. Jag åt mitt håll och han åt sitt.
Det är en svår tid men jag tror vi kommer någon vart, äntligen.
Förmodligen är vi i och för sig på väg rakt ner i skillsmässohelvetet. Fast det är väl lika bra det.
Min verkliget är tudelad. En verklighet där jag är glad och lycklig, lagom framgångsrik för min ålder, inget sensationellt men en bra karriär är grundlagd, itifrån sett är jag lagom lycklig i en normal reltion med en bra kille. Och så är det också – ibland.
Min andra verklighet är ett känslomässigt kaos där jag vet varken ut eller in. Jag ljuger, förskönar retuscherar min verklihet till något acceptabelt. För att ingen skall ana eller förstå vilka uppslitande gräl vi har.