Vi är gifta av en anledning jag och Maken. Han är missbrukare. Men i första han är han en vacker människa. Min make, en man som jag en gång valde för att är så fantastiskt fin.
Och ja, jag vill tro på orden “Tills döden skiljer oss åt”, men vill man tro på det kan man inte tro att det är så satans enkelt. att 40, 50, 60 år skall vara smärtfira och enkla.
Men visst måste man överväga vad äktenskapet är värt. Och det är det jag gör just nu.
amen herregud, hur kan man vara ihop med en missbrukare??
Hört talas om kärlek? Och en missbrukare behöver ju inte vara en snubbe som sitter på en parkbänk, långt ifrån. Min man är en socialt välanpassad man med jobb och “normala” vänner.
Men sluta att klaga…du har det ju hur bra som helst enligt dig
Eh… vad vill du? Jag har det bra men… jag har en man som är missbrukare och det är ett problem. Ett stort problem.
Och om jag hade det jättebra skulle jag inte “klaga” som du kallar det. Jag har en jättebra make – när han är drogfri, och en mindre bra make när han inte är det.
Föresten, Undrande och Dömande är inte synonymer. bara så du vet.