Vad är egentligen skillnaden för mig och för någon som lever med en icke missbrukande man?
Ärligt? Vissa dagar inte mer än att det ligger en joint på lut och därimellan görs det frukost, städas och älskas.
Visst jag ser om han är påverkad eller ej men oftast är han ytterst lite påverkad Bara lite mjukare i kanterna.
De dagarna är ganska många.
Låter som om du har det bättre än många fruar till alkolister i alla fall…
Jag måste bara fråga.. Vilken definition på missbruk använder du?
Är det typ som att handla privat på företagets kontokort? Ett missbruk för att man inte får.
Eller är det ett missbruk där drogen tagit kontroll och han själv försvunnit in i en knarkdimma som han inte vågar lämna? Ett missbruk där beroendet inte längre kan kontrolleras av han själv?
Han är beronde, psykist eller fysiskt, så fort drogerna tar slut blir han på risigt humör och han drogar varje dag, med några få undantag.
Men visst, vissa dagar är betydligt värre än så. Men det går som med de flesta missbruk lite upp och ner, just nu är det ganska lugnt.
Jämfört med min alkoliserade far, låter det ju rätt milt iaf. Men kan du inte övertala honom att åtmindstonde skära ner? Livet består ju av så mycket mer än droger! Du, till exempel…
Det är synd att det är olagligt, ty annars hade det antagligen varit mycket enklare att skaffa hjälp. Jag menar, nu riskerar han ju hamna i finkan, och det är ju inget gott incitament för att skaffa hjälp att befria sig från beroendet… Och det skulle verkligen förstöra hans liv, till och med i jämförelse med hans nuvarande beroende.
Skillnaden är väl att man slipper ha en klump i magen hela tiden, vara orolig för att något ska gå snett och få panik så fort man ser en polisbil i närheten av sitt hem.
Håller med om att det nästan borde vara lagligt. Nu är det som sagt alldeles för svårt att få hjälp.
Skymt: jajo, men ibland ragglas det omkring här också… inte så ofta dock. Jag oroar mig en hel del för ev. skadeverkningar på hans intellekt etc.Sen blir det ju en oro iom att man aldrig vet när man kommer hem hur/om han är påverkad eller ej.
Jag är rädd för att om jag ber honom sluta/skära ner att han börjar mörka med drugsen för mig. Jag vet hellre än anar…
Jenny: ja… klumpen i magen… den känner jag till…
Och hjälp är inget alt. i nuläget… han tycker sig ju inte ha några problem.
Åh, Jenny. Klumpen var där, tro mig. Men det var ju inte polisen jag var orolig för att hitta utanför lägenheten. Det var ambulansen.
Från det jag var sex till elva år gammal, hann jag med att uppleva hans självmordsförsök (blodig historia, där min farmor förlorade en del av sitt väntsra öra), hans gurglande i egna spyor medans han sov ruset av sig, och han skällde ut mina kompisar (de få jag lyckades behålla) ifall han var berusad, och många gånger lyckades han inte hitta toan på natten, utan pissade ner köket istället.
Och detta är bara ett litet tvärsnitt av den ångest han orsakade mig.
Jag förstod ju inte vad som hände, utan försökte göra honom glad så att han skulle sluta dricka, genom att lära mig ljuga för att skydda honom och genom att slava med hushållsarbete.
Det var vad min barnahjärna kunde komma på att göra för honom.
Om han ”bara” var rund om fötterna och ragglade, så ansåg jag att jag haft tur.
Han har dock bytt drog, och är hög på jesus och sina andra låtsaskompisar nu. Jag har förlåtit honom, och vi har sporadisk kontakt, men han är inte längre min far.
Om du far illa, Hashhustrun, så hjälp honom, eller stick därifrån och hitta en riktig man!
”Om han “bara” var rund om fötterna och ragglade, så ansåg jag att jag haft tur.”
Exakt så är det ju…
Tänker på dej, hjälp är ju definitivt inget alternativ för honom, för som du säger HAN har inget problem annat än dej…Och vi som finns vid deras sidor för oss finns det heller ingen hjälp att få, vi skall ju bara kunna gå anses det. Märkligt att det just är de mest energiska, intelligenta, målmedvetna, friska, klarsynta kvinnorna man hittar vid dessa mäns sidor…
Återkommer i mejl till dej. Kram