Nu har det varit drogfritt i några dagar. Helt drogfritt. Så vitt jag har sett i alla fall.
Det betyder åtminstone att Maken inte har något hasch hemma. Och det märks på hans humör.
Sursursur. Och han klagar på mig.
Jomenvisstdu.
Drogfritt
URI för att skicka TrackBack till det här inlägget: http://haschhustru.wordpress.com/2008/06/26/drogfritt/trackback/
Hej,
Jag har läst det du skrivit och vill bara säga att jag förstår dig så innerligt väl.
Dilemmat att älska en missbrukare är inte nån enkel match ska gudarna veta. Värst av allt tycker jag är skammen och att inte våga säga till sin omgivning som det är. folk tror ju att man är helt tokig om man väljer att stanna kvar.Lätt att säga om man inte själv varit där. Och termen medberoende är jag innerligt trött på. Lycka till med allt. Mitt i allt elände känns det så skönt att veta att man inte är ensam, eller hur?
Tack! Det är lätt att känna sig ensammast av alla.