Nu verkar det som att allt är på väg utför stupet. På grund av att jag känner att jag måste skala bort en del av allt det som sker för att det inte skall avslöjas vem jag är kan jag omöjligt berätta allt som händer just nu. Men det går utför. Brant utför.
Kom hem för ett par dagar sedan efter en nöjesresa med en god vän. Bara för att kunna konstatera att det fanns besök i lägenheten sedan flera dagar. Haschbitar på bordet, tung haschlukt i och utanför lägenheten och ett antal avtrubbade blickar som mötte min.
Plötsligt blev jag bara helt urlakad på den energi som jag laddad upp under resan. Jag hade förväntat mig en tyst och helt tom lägenhet. Maken borde ha varit på jobbet. Istället satt han och pundade med en hög rena jävla idioter, den ena så ung att den knappt har lämnat blöjstadiet bakom sig.
Maken var svinpundig och jag kände knappt igen honom. Väck. Stenhög. Kalla det vad fan du vill. Äckliga trötta pundarögon.
Vafan ska jag göra. Polisanmäla honom? Hjälper det?
Jag vet faktiskt inte. Men jag TROR att om min man började igen och blev så uppenbart beroende så hade jag nog gjort det. Men vi har ju barn också. En lite annan situation.
Jag funderar bara på hur detta skall gå till. Har svårt att tro att polisen tar en anmälan om en haschpundare på så stort allvar.
Det gör om nog, all knark har hög prio.
Tror du det? Skulle vara så jobbigt att anmäla och att det inte skulle bli nått av det. Känner att om jag skall göra en sån sak så måste jag samla mod och kraft för att orka och våga och om det då skulle resultera i ingenting så vore det grymt jobbigt.