…att detta äktenskap är nära sin dödförklaring.
Orsaken till det är att vi har för olika åsikter om hur man lever ett bra liv. För honom är ett bra liv ett liv med hasch. För mig är ett bra liv utan hasch. Helt utan. Och hans alltmer knarkiga livsföring, som att strunta i att gå till jobbet, främst umgås med andra som pundar, sitta inne hela helger och dra i sig en massa skit och bara gå utenför dörren för att inhandla käk. Ni vet, haschisar får sk. munchies, alltså toksug efter mat, gärna söt mat.
Munchies äcklar mig så mycket. Jag hatar att komma hem och se att en storm gått igenom kylskåpet. Inte för att man inte får ära hemma hos oss utanför att det skriker cannabismissbruk.
Hej. Jag började skriva en väldigt lång story om mig själv, mitt rökande och vad jag upptäckt de senaste dagarna (faktiskt), men insåg att det kanske inte är så intressant med en jätteblobba text från en främling, men jag fattar mig kort istället. Jag har rökt gräs och hasch i ett och ett halvt år. Inget dagligrökande men minst en gång i veckan. Nu, har det helt plötsligt slagit mig – det här är inte bra alltså. Cannabiset kommer före allt annat. Man föredrar soffan och en joint framför i princip allt annat. Man vet såklart om att man prioriterar lite konstigt men man gör inget åt saken, man bryr sig inte särskilt men nu jävlar har jag fått perspektiv på saken. Äh jag orkar inte fortsätta, maten klar och allt. Jag återkommer.
Jag vill gärna höra. För mig vore det mycket intressant att höra “från den andra sidan”.