Egentligen är ingenting svårare nu än tidigare, kanske att han är mer aggressiv än förr, men jag vet inte.
Allt oftare funderar jag på att aldrig mer åka tillbaka till det som kan kallas mitt hem.
Svårt
URI för att skicka TrackBack till det här inlägget: http://haschhustru.wordpress.com/2009/01/16/svart/trackback/
Att nästan alltid känna sig ensam tillsammans med honom – för han var hög i sin egen värld.
Att inte känna sig trygg hemma – för han var så opålitlig och oförutsägbar (förutom att han alltid var hög, det enda förutsägbara).
Vad ont det gjorde. Fortfarande gör.
Nu ensam själv, men trygg i mitt hem.
Tänker ofta på dig, sköt om dig.
Det var otroligt bra sagt, en otäck sanning du satte ord på. Jag också ensam nu men säker och trygg. Kram av mej också
Undrar så hur det är med dig och vad som händer. Går in här då och då men har inte sett något nytt på länge. Tänker på dig.
Jag hoppas du är ok. Ville bara lämna en hälsning.
Jag menar så ok man kan vara under omständigheterna i närvaro eller tillfällig frånvaro av missbruk hos en som står en nära.
Vill bara flika in, som en förespråkare, att det går helt perfekt att leva med cannabis. Särskilt bra blir det om båda parterna röker/berusar sig då och då, först då förstår båda helt och hållet vad det gör och varför man vill göra det.
Sen gäller det att inte bli beroende, vilket inte är ett större problem om man inte redan har en beroendepersonlighet. Trist när folk har det dock.