Jag har inte sett röken av en joint på flera, flera dagar.
Jag undrar varför?
Men visst är det skönt, underbart skönt.
Rädd
Jag är rädd för vad mitt tilltag skall leda till. Fast också besluten om att något måste hända. Om mitt tilltag inte leder någon vart har jag redan nu en plan för hur jag skall gå tillväga.
Jag hoppas att jag slipper men inser också att vill jag rädda mitt äktenskap så måste något göras och det finns inget annat än det jag gör just nu som kan se kan hjälpa.
Jag är inte redo att ge upp mitt äktenskap riktigt än. Först måste jag agera även om det i sin tur kan leda till en skilsmässa.
Håller mig borta
Jag är bortrest och kommer så förbli ett tag, ett par dagar till. Jag orkar inte mer, jag faller i bitar och har även agerar mot min make. Hur? Hemligt. (Som vanligt för att jag måste skydda min identitet.)
Men jag hoppas att mitt agerande kan få någonting att hända.
Stiff
Besök hemma. Av hans kompisar, samtliga dessa brukar röka på.
Vet inte hur det kommer att bli ikväll, men jag känner mig spänd.
Vi pratar
Vi har pratat om det som hände. Känns dock bara ännu mer hopplöst.
Han ser inget fel i det hävdar att han minsann mest druckit alkohol. Och? Det var vardag, tidigt på dagen, det hade pundats i flera dagar OCH han borde ha varit på jobbet.
Och föressten, jag ser skillnad på vad han är påverkad av.
Utför stupet
Nu verkar det som att allt är på väg utför stupet. På grund av att jag känner att jag måste skala bort en del av allt det som sker för att det inte skall avslöjas vem jag är kan jag omöjligt berätta allt som händer just nu. Men det går utför. Brant utför.
Kom hem för ett par dagar sedan efter en nöjesresa med en god vän. Bara för att kunna konstatera att det fanns besök i lägenheten sedan flera dagar. Haschbitar på bordet, tung haschlukt i och utanför lägenheten och ett antal avtrubbade blickar som mötte min.
Plötsligt blev jag bara helt urlakad på den energi som jag laddad upp under resan. Jag hade förväntat mig en tyst och helt tom lägenhet. Maken borde ha varit på jobbet. Istället satt han och pundade med en hög rena jävla idioter, den ena så ung att den knappt har lämnat blöjstadiet bakom sig.
Maken var svinpundig och jag kände knappt igen honom. Väck. Stenhög. Kalla det vad fan du vill. Äckliga trötta pundarögon.
Vafan ska jag göra. Polisanmäla honom? Hjälper det?
Pms?
Tror Maken har börjat lida av svårartad pms, hans humör är värre än någonsin. Surar mest hela tiden, skyller surandet på mig. Ingenting är roligt, allt är jobbigt och framförallt är han trött. (Och han vill icke ha sex. Det vill jag.)
Hoppas det går över snart. Hur som helst har jag flytt fältet ett par dagar. Till mitt eget lilla bo. Till lugnet, till friden.
Hur han reagerar? Han hör av sig och saknar.
Drogstatus? Något oklar. Relativt låg frekvens skulle jag tro, inget extremt åt något håll i alla fall.
Tröttast – surast
Maken är surast och jag är den tröttaste just nu. Verkar vara något problem med hasch-/gräsleveransen. Många konstiga samtal, mycket mummel ocm ”fixande” och humör bortom all trevlighet.
Jag har varit på gott humör de senaste dagarna av olika orsaker så jag har glatt trallat på och försökt pigga upp Maken också. Resultatet har hittills blivit att han vill att jag skall var ”lättare att ha att göra med”, ”inte tjata så mycket”, ”inte vara så jobbig”, inte göra si eller så. .
I dag brast tålamodet och jag lämnade bostaden med en dålig ursäkt.
