Jag har inte sett röken av en joint på flera, flera dagar.
Jag undrar varför?
Men visst är det skönt, underbart skönt.
Hände inte
Det jag befarade hände inte. De hittade ingen langare som hade nått. Så skönt. Men jag tror att det kan hända ikväll. Att de får tag på något. Jag skall dock resa bort.
Uppdatering:
Det hände, de köpte knark.
Jag börjar hatar att ha rätt.
Stiff
Besök hemma. Av hans kompisar, samtliga dessa brukar röka på.
Vet inte hur det kommer att bli ikväll, men jag känner mig spänd.
Hopp
Jag är lite chockad. Maken har inte rökt på någonting sedan vårat bråk. Fattar faktiskt ingenting.
Men visst, det är bra, det är skönt. Oerhört skönt.
Tröttast – surast
Maken är surast och jag är den tröttaste just nu. Verkar vara något problem med hasch-/gräsleveransen. Många konstiga samtal, mycket mummel ocm ”fixande” och humör bortom all trevlighet.
Jag har varit på gott humör de senaste dagarna av olika orsaker så jag har glatt trallat på och försökt pigga upp Maken också. Resultatet har hittills blivit att han vill att jag skall var ”lättare att ha att göra med”, ”inte tjata så mycket”, ”inte vara så jobbig”, inte göra si eller så. .
I dag brast tålamodet och jag lämnade bostaden med en dålig ursäkt.
Drogfritt
Nu har det varit drogfritt i några dagar. Helt drogfritt. Så vitt jag har sett i alla fall.
Det betyder åtminstone att Maken inte har något hasch hemma. Och det märks på hans humör.
Sursursur. Och han klagar på mig.
Jomenvisstdu.
Som jag trodde…
Precis som jag trodde har Maken kraftigt dragit ner på rökandet.
Av olika skäl, dels ekonomiska, dels praktiska som hindrar honom.
Det är skönt. Mycket skönt. Ett andningshål som kanske kan ge mig lite tid att tänka.
Slut
Slut på grönt, slut på brunt, slut på pengar.
Skönt för ett tag i alla fall.
Men kan inte låta bli att oroa mig för nästa omgång.
Dock har jag föraningar om att det nu, av skäl jag inte kan svslöja här, kan bli lungnare ett tag framöver. Man kan säga att Makens möjligheter till att droga kraftigt kommer att begränsas.
Panik
Alla droger är slut och han verkar inte ha gjort någon ansträngning för att skaffa mer. Han är sur, vresig, trött, deppig och arg.
Sådana här gånger förstår jag verkligen hur beronde han är och hur medberonde jag är. Jag får lite panik av det här och spontant hoppas jag att han köper mer snart.
Nu är han inte rolig att leva med.
