Förändring

Det har just hänt någonting som gör det svårare för maken att missbruka. Dels har han ont om pengar dels rör det sig om något annat som jag inte kan gå in på av rädslan att bli avslöjad. 

Hur som helst så känns det skönt.

Maken verkar också mer medveten om att jag påverkas av hans missbruk och verkar uppriktigt ledsen över det. 

Någonting är på gång, både i mig och i honom. 

Vet inte än var det kommer leda… 

Kanske till en skilsmässa. 

Det är väl det mest troliga. 

Jag är trött och känner mig trasig. 

Ett problem

Ett av mina problem, eller på sätt och vis inte, är att jag i relationer vill vara generös och inte begränsa den jag lever med istället bejaka det bra och acceptera mindre bra sidor. Välja ut vad som är viktigt för mig och verkligen poängtera det.

I arbetslivet fungerar det utmärkt.

I en realtion med en missbrukare ger det mest bara utrymme åt missbruket.

Men å andra sidan så vill jag själv vara så obegränsad som det bara går i en relation. Det är tex. därför jag har  en egen lya och alltid haft. Jag vill ha space, utrymme både mentalt och fysiskt och då måste jag ju även vara generös som den jag lever med.

Visst, visst, vid ett missbruk går väl egentligen gränsen, men när den gränsen dök upp såg jag inte och att då plötsligt sätta totalstopp känns helt fel för mig utifrån min frihetsfilosofi som också innebär att man inte kan ställa ultimatum utan då är det upp till en själv att lämna.

Borta igen

Mannen är bortrest igen för att han mår dåligt. Jag vet att det ända han gör är att röka på. Jag träffade honom häromdagen. Smutsig, stinkande, rödögd och trött.

Undra om han förstår hur illa han ser ut?

Nej, jag är inte kär i den mannen. Den mannen jag är kär i är renlig, glad, omtänksam och intiativrik.

Samtidigt är de samma person.

Det går inte i hop.