Away

jag är bortrest. Och Maken är hög. Har bara sms:at med honom men märker det direkt. Det ä rnågot i tonen, i känslan.

Han känns långt borta.

Det gör ont.

Det svider.

Det bränner.

Jag är gift med en narkoman.

Uppdatering:
Jag hade rätt i att han rökt på när vi messade. Måste vara på helspänn som kan märka det i ett satans sms. fast det har hänt förr och lär hända igen.

Vi pratar

Vi har pratat om det som hände. Känns dock bara ännu mer hopplöst.

Han ser inget fel i det hävdar att han minsann mest druckit alkohol. Och? Det var vardag, tidigt på dagen, det hade pundats i flera dagar OCH han borde ha varit på jobbet.

Och föressten, jag ser skillnad på vad han är påverkad av.

Glömde bort…

…att det finns vänner till Maken med pengar och som har gräs och hasch i gömmorna.

Men ok. Mindre blir det, mycket mindre.

Hur går det till?

Var kommer pengarna till knark ifrån? Jag förstår faktiskt inte. Fast då har jag i och för sig ingen insikt i hans ekonomi mer än att jag vet ungefär vad han tjänar och vad han har för utgifter och sett till det borde det inte finnas många kronor över.

Det jag hatar mest

Det jag hatar mest men drogerna är att se hur förstörd min make är utan dem. Vilken hangover (eller vad det kan kallas) han har innan han tagit sin jolle, hur trött, grinig och passiv han är.

Det gör ont att han inte ser själv att det är vad som gör skillnaden och hur han på senare tid verkar fylla den ena berondet med ett annat, nämligen poker.

Bomben är nu nära att brisera.