Kaos i huvudet

Han är så fin, vi hat haft några underbara dagar, men missbruket gnager. Jag är trött på att det ligger en joint på rumsbordet som om det vore det normala. Jag är trött på konstiga telefonsamtal märkliga utflykter (för hans del). 

Rörigt. Trött. Vill skrika.

Vad ger det mig?

Funderade över vad bloggandet ger mig egentligen och kom fram till ett ganska tydligt svar.

Det ger mig en bild av vilket känslomässigt kaos jag lever i, hur många hemligheter som måste hållas varje dag, hur mycket sorg det här äktenskapet för med sig men det gör mig också trött att inse allt detta.  

Knark överjävlaallt

Så kommer man hem efter ett jobbigt men roligt arbetspass och möts av en stenad make och bostaden full av knark. Borde vara van vid vid det här laget men det känns helt sjukt. Maken ligger och sover ruset av sig och är tjurig som få, han skrek något surt när jag frågade honom om en grej. Struntar i just det, det kan ju hända alla men att sitta i ett hem som är en knarkarkvart känns inte alls bra. Känns knappt verkligt ens. Ligger en folieklump på bordet, jag trodde det var skräp, kollade lite närmare. Det var ett paket fullt av knark, massa jävla knark och i en annan påse fanns ännu mer. (Var kommer pengarna ifrån?)

Maken var så drogad när jag kom hem att han vacklade omkring (visserligen leende och glad men …) nu sover han som en sten egentligen borde han försöka komma upp men det lär inte hända än på många timmar trots att han bett om väckning. Och om jag inte väcker honom så surar han väl ur för det. Undra om det är dags att fly till mitt eget krypin. Jo, jag har faktsikt ett sånt, ett rent och prydligt krypin i ljusa färger och helt drogfritt sånär som på nån finare flaska vin.