Ner i avgrunden

Situationen är oerhört pressad för tilfället. Vi båda pressar på. Jag åt mitt håll och han åt sitt. 

Det är en svår tid men jag tror vi kommer någon vart, äntligen. 

Förmodligen är vi i och för sig på väg rakt ner i skillsmässohelvetet. Fast det är väl lika bra det.

Äcklas

Ju mer jag skriver om min situation ju mer äcklas jag av den. Jag äcklas av honom, jag äcklas av mig själv som lever i detta. Som tillåter att jag lever i detta.

Jag äcklas av hasch och haschmissbrukare. Deras töntiga bortförklaringar. Deras förhärligande av haschet, deras totala förnekelse, deras sätt att läsa in sig med sitt älskade hasch och skita i allt annat.

Jag hatar lukten av det, jag hatar att komma hem och känna ångorna i luften, jag hatar hur min blick far över bordet för att loklisera fimpar från jointar för att sedan vandar vidare till makens ögon.

Och för övrigt: Knulla, vad är det?

Away

jag är bortrest. Och Maken är hög. Har bara sms:at med honom men märker det direkt. Det ä rnågot i tonen, i känslan.

Han känns långt borta.

Det gör ont.

Det svider.

Det bränner.

Jag är gift med en narkoman.

Uppdatering:
Jag hade rätt i att han rökt på när vi messade. Måste vara på helspänn som kan märka det i ett satans sms. fast det har hänt förr och lär hända igen.

Hände inte

Det jag befarade hände inte. De hittade ingen langare som hade nått. Så skönt. Men jag tror att det kan hända ikväll. Att de får tag på något. Jag skall dock resa bort.

Uppdatering:
Det hände, de köpte knark.
Jag börjar hatar att ha rätt.

Vi pratar

Vi har pratat om det som hände. Känns dock bara ännu mer hopplöst.

Han ser inget fel i det hävdar att han minsann mest druckit alkohol. Och? Det var vardag, tidigt på dagen, det hade pundats i flera dagar OCH han borde ha varit på jobbet.

Och föressten, jag ser skillnad på vad han är påverkad av.

Utför stupet

Nu verkar det som att allt är på väg utför stupet. På grund av att jag känner att jag måste skala bort en del av allt det som sker för att det inte skall avslöjas vem jag är kan jag omöjligt berätta allt som händer just nu. Men det går utför. Brant utför.

Kom hem för ett par dagar sedan efter en nöjesresa med en god vän. Bara för att kunna konstatera att det fanns besök i lägenheten sedan flera dagar. Haschbitar på bordet, tung haschlukt i och utanför lägenheten och ett antal avtrubbade blickar som mötte min.

Plötsligt blev jag bara helt urlakad på den energi som jag laddad upp under resan. Jag hade förväntat mig en tyst och helt tom lägenhet. Maken borde ha varit på jobbet.  Istället satt han och pundade med en hög rena jävla idioter, den ena så ung att den knappt har lämnat blöjstadiet bakom sig.

Maken var svinpundig och jag kände knappt igen honom. Väck. Stenhög. Kalla det vad fan du vill. Äckliga trötta pundarögon.

Vafan ska jag göra. Polisanmäla honom? Hjälper det?

Drogfritt

Nu har det varit drogfritt i några dagar. Helt drogfritt. Så vitt jag har sett i alla fall.

Det betyder åtminstone att Maken inte har något hasch hemma. Och det märks på hans humör.

Sursursur. Och han klagar på mig.

Jomenvisstdu.

Det jag hatar mest

Det jag hatar mest men drogerna är att se hur förstörd min make är utan dem. Vilken hangover (eller vad det kan kallas) han har innan han tagit sin jolle, hur trött, grinig och passiv han är.

Det gör ont att han inte ser själv att det är vad som gör skillnaden och hur han på senare tid verkar fylla den ena berondet med ett annat, nämligen poker.

Bomben är nu nära att brisera.

Klaga inte… blabla trevligt

Fick en idiotkommentar om att jag minsann inte skulle klaga för att jag verkade gilla det Maken pysslar med. Nej, men ibland är det faktiskt helt okej, vissa perioder, vissa dagar – PRECIS som vid vilket annat missbruk som helst.

Oftast suger det dock. Knark överallt, han stenhög, okoncentrerad, obrydd, passiv, alternativt tänder han av och är tjurig och folkskygg.

Konstaterat

Pust, inget hasch så långt ögat når. Men väl en hel del annat, tabletter och någon annan sorts rökbar drog. Var skall detta sluta?

Som vanligt blir maken plöstligt intresserad av sex igen när han inte röker på, dessvärre var han ändå påverkad av något och resultatet blev väl sådär bra. Maken var så klart låg, precis som han alltid blir ett par dagar efter att haschet är slut, men ögonen är klara och han lyser av någonting.

Kanske ångest.