Det var ett tag sen jag var härinne. Kan inte avslöja så mycket men det ser bättre ut i alla fall. Mycket bättre. Men vägen vi har att gå är lång.
Rörelse
Det rör på sig, kan inte avslöja hur. Men det går kanske framåt. Jag är oerhört trött och har svårt att orka med hundraprocentigt på jobbet. Har dock passat på att nämna för min chef att livet privat inte är det bästa just nu. Jag fick en klapp på axeln och ett par umppnutrande ord om att det är mänskligt att inte alltid vara på topp.
Ner i avgrunden
Situationen är oerhört pressad för tilfället. Vi båda pressar på. Jag åt mitt håll och han åt sitt.
Det är en svår tid men jag tror vi kommer någon vart, äntligen.
Förmodligen är vi i och för sig på väg rakt ner i skillsmässohelvetet. Fast det är väl lika bra det.
Desperat
Min verkliget är tudelad. En verklighet där jag är glad och lycklig, lagom framgångsrik för min ålder, inget sensationellt men en bra karriär är grundlagd, itifrån sett är jag lagom lycklig i en normal reltion med en bra kille. Och så är det också – ibland.
Min andra verklighet är ett känslomässigt kaos där jag vet varken ut eller in. Jag ljuger, förskönar retuscherar min verklihet till något acceptabelt. För att ingen skall ana eller förstå vilka uppslitande gräl vi har.
Inte sett någonting
Jag har inte sett röken av en joint på flera, flera dagar.
Jag undrar varför?
Men visst är det skönt, underbart skönt.
Konstigast
Konstigast av allt med att leva tillsammans med någon som är påverkad mer eller mindre jämt är att inte veta hur den uppfattar verkligheten.
Antagligen lever vi knappt ens i samma värld.
Rädd
Jag är rädd för vad mitt tilltag skall leda till. Fast också besluten om att något måste hända. Om mitt tilltag inte leder någon vart har jag redan nu en plan för hur jag skall gå tillväga.
Jag hoppas att jag slipper men inser också att vill jag rädda mitt äktenskap så måste något göras och det finns inget annat än det jag gör just nu som kan se kan hjälpa.
Jag är inte redo att ge upp mitt äktenskap riktigt än. Först måste jag agera även om det i sin tur kan leda till en skilsmässa.
Håller mig borta
Jag är bortrest och kommer så förbli ett tag, ett par dagar till. Jag orkar inte mer, jag faller i bitar och har även agerar mot min make. Hur? Hemligt. (Som vanligt för att jag måste skydda min identitet.)
Men jag hoppas att mitt agerande kan få någonting att hända.
Funderar
Jag funderar mer och mer på att polisanmäla maken. Nästan så mycket att jag känner mig besatt av tanken. Vet inte hur jag skall gå tillväga men jag har utarbetat en plan i alla fall som skulle kunna fungera.
Han skulle ju kunna fatta att jag ligger bakom och det skrämmer mig, kan ju bara föreställa mig hur jobbigt livet skulle bli om polisen brydde sig om min anmälan och mer liv än det orkar jag nog inte med.
Jag vet inte vad jag skall göra om jag inte anmäler honom. Det här håller ju på att gå käpprätt åt skogen. Eller vänta, det har det ju redan gjort.
