Pms?

Tror Maken har börjat lida av svårartad pms, hans humör är värre än någonsin.  Surar mest hela tiden, skyller surandet på mig. Ingenting är roligt, allt är jobbigt och framförallt är han trött. (Och han vill icke ha sex. Det vill jag.)

Hoppas det går över snart. Hur som helst har jag flytt fältet ett par dagar. Till mitt eget lilla bo. Till lugnet, till friden. 

Hur han reagerar? Han hör av sig och saknar.

Drogstatus? Något oklar. Relativt låg frekvens skulle jag tro, inget extremt åt något håll i alla fall. 

Ett problem

Ett av mina problem, eller på sätt och vis inte, är att jag i relationer vill vara generös och inte begränsa den jag lever med istället bejaka det bra och acceptera mindre bra sidor. Välja ut vad som är viktigt för mig och verkligen poängtera det.

I arbetslivet fungerar det utmärkt.

I en realtion med en missbrukare ger det mest bara utrymme åt missbruket.

Men å andra sidan så vill jag själv vara så obegränsad som det bara går i en relation. Det är tex. därför jag har  en egen lya och alltid haft. Jag vill ha space, utrymme både mentalt och fysiskt och då måste jag ju även vara generös som den jag lever med.

Visst, visst, vid ett missbruk går väl egentligen gränsen, men när den gränsen dök upp såg jag inte och att då plötsligt sätta totalstopp känns helt fel för mig utifrån min frihetsfilosofi som också innebär att man inte kan ställa ultimatum utan då är det upp till en själv att lämna.

Lämna hit och lämna dit

Vi är gifta av en anledning jag och Maken. Han är missbrukare. Men i första han är han en vacker människa. Min make, en man som jag en gång valde för att är så fantastiskt fin.

Och ja, jag vill tro på orden ”Tills döden skiljer oss åt”, men vill man tro på det kan man inte tro att det är så satans enkelt. att 40, 50, 60 år skall vara smärtfira och enkla.

Men visst måste man överväga vad äktenskapet är värt. Och det är det jag gör just nu.

Klaga inte… blabla trevligt

Fick en idiotkommentar om att jag minsann inte skulle klaga för att jag verkade gilla det Maken pysslar med. Nej, men ibland är det faktiskt helt okej, vissa perioder, vissa dagar – PRECIS som vid vilket annat missbruk som helst.

Oftast suger det dock. Knark överallt, han stenhög, okoncentrerad, obrydd, passiv, alternativt tänder han av och är tjurig och folkskygg.

Skrattnoja

Maken var ute och svirade igår. Jag var med några timmar sen åkte jag hem och lade mig. Maken kom hem några timmar senare. Säga vad man vill om cannabis, men skrattnoja är väldigt gulligt; tänkt dig någon du tycker mycket om som fnissar och skrattar åt allt, verkar helt igenom lycklig.

Det är fint på nått vis. Även om det råkar vara en drog som orsakar det.

Herregud så härdad jag börjar bli.

Fortsätt du…

Har god lust attsäga till maken att det är helt okej att röka maja bara han håller sig borta från haschet.

Han är nämligen så mcyket trevligare på det än på hasch.

Men att säga åt någon att forstätta knarka… ja, det ska det väl vara en medberoende hustru till.