…att det finns vänner till Maken med pengar och som har gräs och hasch i gömmorna.
Men ok. Mindre blir det, mycket mindre.
Ledsen
Kommer hem. Maken är stenad som… satan själv.
Försöker bara vara vänlig och han svarar med att vara hemsk.
Hemskare än vad jag någonsin kan påminna mig om att han varit.
Jag är ledsen men orkar inte gå till min lilla lya. För trött och för ledsen.
Välkommen till min vardag.
Panik
Alla droger är slut och han verkar inte ha gjort någon ansträngning för att skaffa mer. Han är sur, vresig, trött, deppig och arg.
Sådana här gånger förstår jag verkligen hur beronde han är och hur medberonde jag är. Jag får lite panik av det här och spontant hoppas jag att han köper mer snart.
Nu är han inte rolig att leva med.
Knark överjävlaallt
Så kommer man hem efter ett jobbigt men roligt arbetspass och möts av en stenad make och bostaden full av knark. Borde vara van vid vid det här laget men det känns helt sjukt. Maken ligger och sover ruset av sig och är tjurig som få, han skrek något surt när jag frågade honom om en grej. Struntar i just det, det kan ju hända alla men att sitta i ett hem som är en knarkarkvart känns inte alls bra. Känns knappt verkligt ens. Ligger en folieklump på bordet, jag trodde det var skräp, kollade lite närmare. Det var ett paket fullt av knark, massa jävla knark och i en annan påse fanns ännu mer. (Var kommer pengarna ifrån?)
Maken var så drogad när jag kom hem att han vacklade omkring (visserligen leende och glad men …) nu sover han som en sten egentligen borde han försöka komma upp men det lär inte hända än på många timmar trots att han bett om väckning. Och om jag inte väcker honom så surar han väl ur för det. Undra om det är dags att fly till mitt eget krypin. Jo, jag har faktsikt ett sånt, ett rent och prydligt krypin i ljusa färger och helt drogfritt sånär som på nån finare flaska vin.
Puts väck
Maken är puts väck. Han har talat om att han skall bort, men jag vet inte exakt var eller hur länge han kommer vara borta. Det stör mig inte.
Det som däremot stör mig är att jag vet jag vilket skick jag kommer få tillbaka honom i.
Konstaterat
Pust, inget hasch så långt ögat når. Men väl en hel del annat, tabletter och någon annan sorts rökbar drog. Var skall detta sluta?
Som vanligt blir maken plöstligt intresserad av sex igen när han inte röker på, dessvärre var han ändå påverkad av något och resultatet blev väl sådär bra. Maken var så klart låg, precis som han alltid blir ett par dagar efter att haschet är slut, men ögonen är klara och han lyser av någonting.
Kanske ångest.
Orgie i knark
Åkte hem eftersom jag trots allt saknade Maken. På bordet fanns resterna av en knark- och fylleorgie. Tabletter, en bong, haschsmulor och en hel del annat smått och gott.
Maken var seg, låg och rödögd men inte påtagligt påverkad. Hoppas, hoppas, hoppas att haschet han kommit åt var någon kompis. Såg ingen bit ligga på bordet eller någonannstans heller för den delen.
Orkar inte
Min make har varit ren i … en vecka? några dagar? Jag vet inte. I alla fall så tog den gigantiska haschbiten slut för… ett tag sedan. Sen har han inre köpt mer (inte haft råd?).
I går verkar han ha köpt mer. Jag har inte ens träffat honom men det märks direkt på hans oengagerade sätt. Han som vanligtvis är så detaljorienterad så mån om mitt mående, under de senaste dygnen… inget sådant alls.
Det var så skönt när han var ren. Kanske inte första dagen, då är han mest sur men sen så. Pigg, glad, sexlust. En man, en människa på riktigt. Vi har gjort saker tillsammans, han ville plötsligt aktivera sig, träffa folk.
Är så arg, besviken och så trött. Åker nog inte hem i dag heller.
Han kom och fortsatte
Han kom ju hem! Och fortsatte. Men i veckan lovade han en vän att hålla sig ren. Haschlukten ligger tung hemma. Jag duschar inte där. Jag kan bara inet stinka hasch här. Det går inte.
Han
Vem är han egentligen min underbare make? Han är det mest omtänksamma man kan tänka sig utom i ett avseende, ni vet nog vilket. Han är supergullig även när han knarkar (gud vad ont det gör att skriva det ordet) som värst. Han bryr sig väldigt mycket om mig och ser direkt på mig om jag är ledsen eller nedstämd. Just de egenskaperna gör att jag inte vill lämna honom. Men drogen kanske gör att jag måste. Jag vet ju att jag inte hjälper honom genom att stanna. Törs inte ställa ultimatumet. Inte bara för att jag vet vad han kommer att välja och att det är jag som blir ensam. Vill inte veta hur fast han redan är i sitt missbruk.
