Det rör på sig, kan inte avslöja hur. Men det går kanske framåt. Jag är oerhört trött och har svårt att orka med hundraprocentigt på jobbet. Har dock passat på att nämna för min chef att livet privat inte är det bästa just nu. Jag fick en klapp på axeln och ett par umppnutrande ord om att det är mänskligt att inte alltid vara på topp.
Konstigast
Konstigast av allt med att leva tillsammans med någon som är påverkad mer eller mindre jämt är att inte veta hur den uppfattar verkligheten.
Antagligen lever vi knappt ens i samma värld.
Stum
På något vis blir jag stum av att det finns vanliga tjejer som lever/levde samma sorts liv som jag (se kommentarer).
På ett sätt har jag förstås vetat att det nog är så, men ändå inte…
