Det jag befarade hände inte. De hittade ingen langare som hade nått. Så skönt. Men jag tror att det kan hända ikväll. Att de får tag på något. Jag skall dock resa bort.
Uppdatering:
Det hände, de köpte knark.
Jag börjar hatar att ha rätt.
Stiff
Besök hemma. Av hans kompisar, samtliga dessa brukar röka på.
Vet inte hur det kommer att bli ikväll, men jag känner mig spänd.
Tuggar på
Livet och missbruket tuggar på i långsam takt. Inget speciellt som händer, varken i livet eller i missbruket.
Maken röker på, men bara lite.
Som vanligt gnager oron i magen.
Kaos i huvudet
Han är så fin, vi hat haft några underbara dagar, men missbruket gnager. Jag är trött på att det ligger en joint på rumsbordet som om det vore det normala. Jag är trött på konstiga telefonsamtal märkliga utflykter (för hans del).
Rörigt. Trött. Vill skrika.
Ett problem
Ett av mina problem, eller på sätt och vis inte, är att jag i relationer vill vara generös och inte begränsa den jag lever med istället bejaka det bra och acceptera mindre bra sidor. Välja ut vad som är viktigt för mig och verkligen poängtera det.
I arbetslivet fungerar det utmärkt.
I en realtion med en missbrukare ger det mest bara utrymme åt missbruket.
Men å andra sidan så vill jag själv vara så obegränsad som det bara går i en relation. Det är tex. därför jag har en egen lya och alltid haft. Jag vill ha space, utrymme både mentalt och fysiskt och då måste jag ju även vara generös som den jag lever med.
Visst, visst, vid ett missbruk går väl egentligen gränsen, men när den gränsen dök upp såg jag inte och att då plötsligt sätta totalstopp känns helt fel för mig utifrån min frihetsfilosofi som också innebär att man inte kan ställa ultimatum utan då är det upp till en själv att lämna.
Springa
Kanske är det dags för mig att fly undan ett tag, till mitt eget krypin. Det är nog så. Jag måste få vila. Oron äter upp mig just nu. Känns som jag har ett djur i bröstet som kraffsar, försöker säga mig någonting.
Försöker säga att jag ska dra härifrån. Långt härifrån.
Är det nu slutet är här?
Både vill och vill inte.
Puts väck
Maken är puts väck. Han har talat om att han skall bort, men jag vet inte exakt var eller hur länge han kommer vara borta. Det stör mig inte.
Det som däremot stör mig är att jag vet jag vilket skick jag kommer få tillbaka honom i.
Konstaterat
Pust, inget hasch så långt ögat når. Men väl en hel del annat, tabletter och någon annan sorts rökbar drog. Var skall detta sluta?
Som vanligt blir maken plöstligt intresserad av sex igen när han inte röker på, dessvärre var han ändå påverkad av något och resultatet blev väl sådär bra. Maken var så klart låg, precis som han alltid blir ett par dagar efter att haschet är slut, men ögonen är klara och han lyser av någonting.
Kanske ångest.
Hälsan tiger still
Visst, det blev mycket hasch förra veckan det trots löftet men inte extremt mycket. En vän till honom sa åt han på skarpen och ville bryta kontakten. Kanske kan det få honom att tänka till. Det verkar så.
För ett par dagar sedan kom han hem efter att ha varit bortrest ett par dagar. Hans hår stank av hasch men hans förråd var tomt (tittade efter hur det såg ut) och tack och lov är hans pengar slut. Säkert kan han köpa mer och han har skulder att driva in men jag hoppas att detta kan ge lugn i några dagar/veckor.
Han kom och fortsatte
Han kom ju hem! Och fortsatte. Men i veckan lovade han en vän att hålla sig ren. Haschlukten ligger tung hemma. Jag duschar inte där. Jag kan bara inet stinka hasch här. Det går inte.
