Precis som jag trodde har Maken kraftigt dragit ner på rökandet.
Av olika skäl, dels ekonomiska, dels praktiska som hindrar honom.
Det är skönt. Mycket skönt. Ett andningshål som kanske kan ge mig lite tid att tänka.
Precis som jag trodde har Maken kraftigt dragit ner på rökandet.
Av olika skäl, dels ekonomiska, dels praktiska som hindrar honom.
Det är skönt. Mycket skönt. Ett andningshål som kanske kan ge mig lite tid att tänka.
Funderade över vad bloggandet ger mig egentligen och kom fram till ett ganska tydligt svar.
Det ger mig en bild av vilket känslomässigt kaos jag lever i, hur många hemligheter som måste hållas varje dag, hur mycket sorg det här äktenskapet för med sig men det gör mig också trött att inse allt detta.
Ett av mina problem, eller på sätt och vis inte, är att jag i relationer vill vara generös och inte begränsa den jag lever med istället bejaka det bra och acceptera mindre bra sidor. Välja ut vad som är viktigt för mig och verkligen poängtera det.
I arbetslivet fungerar det utmärkt.
I en realtion med en missbrukare ger det mest bara utrymme åt missbruket.
Men å andra sidan så vill jag själv vara så obegränsad som det bara går i en relation. Det är tex. därför jag har en egen lya och alltid haft. Jag vill ha space, utrymme både mentalt och fysiskt och då måste jag ju även vara generös som den jag lever med.
Visst, visst, vid ett missbruk går väl egentligen gränsen, men när den gränsen dök upp såg jag inte och att då plötsligt sätta totalstopp känns helt fel för mig utifrån min frihetsfilosofi som också innebär att man inte kan ställa ultimatum utan då är det upp till en själv att lämna.
Kanske är det dags för mig att fly undan ett tag, till mitt eget krypin. Det är nog så. Jag måste få vila. Oron äter upp mig just nu. Känns som jag har ett djur i bröstet som kraffsar, försöker säga mig någonting.
Försöker säga att jag ska dra härifrån. Långt härifrån.
Är det nu slutet är här?
Både vill och vill inte.
Maken var ute och svirade igår. Jag var med några timmar sen åkte jag hem och lade mig. Maken kom hem några timmar senare. Säga vad man vill om cannabis, men skrattnoja är väldigt gulligt; tänkt dig någon du tycker mycket om som fnissar och skrattar åt allt, verkar helt igenom lycklig.
Det är fint på nått vis. Även om det råkar vara en drog som orsakar det.
Herregud så härdad jag börjar bli.