Away

jag är bortrest. Och Maken är hög. Har bara sms:at med honom men märker det direkt. Det ä rnågot i tonen, i känslan.

Han känns långt borta.

Det gör ont.

Det svider.

Det bränner.

Jag är gift med en narkoman.

Uppdatering:
Jag hade rätt i att han rökt på när vi messade. Måste vara på helspänn som kan märka det i ett satans sms. fast det har hänt förr och lär hända igen.

Trött

Han är trött, sover som en sten. Går knappt att väcka, sover länge, länge.

Haschet. Knarkets fel, hans fel.

Kom upp imorse och han hade glömt osten framme, igen. Som så ofta när han är pårökt. Av nån anledning gör det mig så ledsen.

Och han bara sover.

Idag är ingen bra dag. Jag är ledsen och känner mig ensam i detta så kallade äktenskap.

Aldrig någonsin

Vad ska jag skylla på? Alltså vad skall jag skylla på för att kunna hålla mig borta från honom?

Vet inte om jag någonsin känt så tidigare men nu gör jag det.

Vårt äktenskap går mot sitt slut.

Tack gode gud att jag inte blivit gravid med denne man.

Ja, jo, jag älskar honom eller om det var så att jag älskade honom.

”Jag saknar dig”

”Jag saknar dig också.”

Orgie i knark

Åkte hem eftersom jag trots allt saknade Maken. På bordet fanns resterna av en knark- och fylleorgie. Tabletter, en bong, haschsmulor och en hel del annat smått och gott.

Maken var seg, låg och rödögd men inte påtagligt påverkad. Hoppas, hoppas, hoppas att haschet han kommit åt var någon kompis. Såg ingen bit ligga på bordet eller någonannstans heller för den delen.