Det rör på sig, kan inte avslöja hur. Men det går kanske framåt. Jag är oerhört trött och har svårt att orka med hundraprocentigt på jobbet. Har dock passat på att nämna för min chef att livet privat inte är det bästa just nu. Jag fick en klapp på axeln och ett par umppnutrande ord om att det är mänskligt att inte alltid vara på topp.
Äcklas
Ju mer jag skriver om min situation ju mer äcklas jag av den. Jag äcklas av honom, jag äcklas av mig själv som lever i detta. Som tillåter att jag lever i detta.
Jag äcklas av hasch och haschmissbrukare. Deras töntiga bortförklaringar. Deras förhärligande av haschet, deras totala förnekelse, deras sätt att läsa in sig med sitt älskade hasch och skita i allt annat.
Jag hatar lukten av det, jag hatar att komma hem och känna ångorna i luften, jag hatar hur min blick far över bordet för att loklisera fimpar från jointar för att sedan vandar vidare till makens ögon.
Och för övrigt: Knulla, vad är det?
Håller mig borta
Jag är bortrest och kommer så förbli ett tag, ett par dagar till. Jag orkar inte mer, jag faller i bitar och har även agerar mot min make. Hur? Hemligt. (Som vanligt för att jag måste skydda min identitet.)
Men jag hoppas att mitt agerande kan få någonting att hända.
Funderar
Jag funderar mer och mer på att polisanmäla maken. Nästan så mycket att jag känner mig besatt av tanken. Vet inte hur jag skall gå tillväga men jag har utarbetat en plan i alla fall som skulle kunna fungera.
Han skulle ju kunna fatta att jag ligger bakom och det skrämmer mig, kan ju bara föreställa mig hur jobbigt livet skulle bli om polisen brydde sig om min anmälan och mer liv än det orkar jag nog inte med.
Jag vet inte vad jag skall göra om jag inte anmäler honom. Det här håller ju på att gå käpprätt åt skogen. Eller vänta, det har det ju redan gjort.
Away
jag är bortrest. Och Maken är hög. Har bara sms:at med honom men märker det direkt. Det ä rnågot i tonen, i känslan.
Han känns långt borta.
Det gör ont.
Det svider.
Det bränner.
Jag är gift med en narkoman.
Uppdatering:
Jag hade rätt i att han rökt på när vi messade. Måste vara på helspänn som kan märka det i ett satans sms. fast det har hänt förr och lär hända igen.
Stiff
Besök hemma. Av hans kompisar, samtliga dessa brukar röka på.
Vet inte hur det kommer att bli ikväll, men jag känner mig spänd.
Vi pratar
Vi har pratat om det som hände. Känns dock bara ännu mer hopplöst.
Han ser inget fel i det hävdar att han minsann mest druckit alkohol. Och? Det var vardag, tidigt på dagen, det hade pundats i flera dagar OCH han borde ha varit på jobbet.
Och föressten, jag ser skillnad på vad han är påverkad av.
Tröttast – surast
Maken är surast och jag är den tröttaste just nu. Verkar vara något problem med hasch-/gräsleveransen. Många konstiga samtal, mycket mummel ocm ”fixande” och humör bortom all trevlighet.
Jag har varit på gott humör de senaste dagarna av olika orsaker så jag har glatt trallat på och försökt pigga upp Maken också. Resultatet har hittills blivit att han vill att jag skall var ”lättare att ha att göra med”, ”inte tjata så mycket”, ”inte vara så jobbig”, inte göra si eller så. .
I dag brast tålamodet och jag lämnade bostaden med en dålig ursäkt.
Det dör
Just nu känns det som vårat äktenskap håller på att självdö. Vi håller oss båda undan från varandra. Vi ses ju förståss fast inte på ett aktivt sätt.
Långsamt, långsamt.
Kaos i huvudet
Han är så fin, vi hat haft några underbara dagar, men missbruket gnager. Jag är trött på att det ligger en joint på rumsbordet som om det vore det normala. Jag är trött på konstiga telefonsamtal märkliga utflykter (för hans del).
Rörigt. Trött. Vill skrika.
