Det rör på sig, kan inte avslöja hur. Men det går kanske framåt. Jag är oerhört trött och har svårt att orka med hundraprocentigt på jobbet. Har dock passat på att nämna för min chef att livet privat inte är det bästa just nu. Jag fick en klapp på axeln och ett par umppnutrande ord om att det är mänskligt att inte alltid vara på topp.
Ner i avgrunden
Situationen är oerhört pressad för tilfället. Vi båda pressar på. Jag åt mitt håll och han åt sitt.
Det är en svår tid men jag tror vi kommer någon vart, äntligen.
Förmodligen är vi i och för sig på väg rakt ner i skillsmässohelvetet. Fast det är väl lika bra det.
Desperat
Min verkliget är tudelad. En verklighet där jag är glad och lycklig, lagom framgångsrik för min ålder, inget sensationellt men en bra karriär är grundlagd, itifrån sett är jag lagom lycklig i en normal reltion med en bra kille. Och så är det också – ibland.
Min andra verklighet är ett känslomässigt kaos där jag vet varken ut eller in. Jag ljuger, förskönar retuscherar min verklihet till något acceptabelt. För att ingen skall ana eller förstå vilka uppslitande gräl vi har.
Håller mig borta
Jag är bortrest och kommer så förbli ett tag, ett par dagar till. Jag orkar inte mer, jag faller i bitar och har även agerar mot min make. Hur? Hemligt. (Som vanligt för att jag måste skydda min identitet.)
Men jag hoppas att mitt agerande kan få någonting att hända.
Away
jag är bortrest. Och Maken är hög. Har bara sms:at med honom men märker det direkt. Det ä rnågot i tonen, i känslan.
Han känns långt borta.
Det gör ont.
Det svider.
Det bränner.
Jag är gift med en narkoman.
Uppdatering:
Jag hade rätt i att han rökt på när vi messade. Måste vara på helspänn som kan märka det i ett satans sms. fast det har hänt förr och lär hända igen.
Hände inte
Det jag befarade hände inte. De hittade ingen langare som hade nått. Så skönt. Men jag tror att det kan hända ikväll. Att de får tag på något. Jag skall dock resa bort.
Uppdatering:
Det hände, de köpte knark.
Jag börjar hatar att ha rätt.
Vi pratar
Vi har pratat om det som hände. Känns dock bara ännu mer hopplöst.
Han ser inget fel i det hävdar att han minsann mest druckit alkohol. Och? Det var vardag, tidigt på dagen, det hade pundats i flera dagar OCH han borde ha varit på jobbet.
Och föressten, jag ser skillnad på vad han är påverkad av.
Utför stupet
Nu verkar det som att allt är på väg utför stupet. På grund av att jag känner att jag måste skala bort en del av allt det som sker för att det inte skall avslöjas vem jag är kan jag omöjligt berätta allt som händer just nu. Men det går utför. Brant utför.
Kom hem för ett par dagar sedan efter en nöjesresa med en god vän. Bara för att kunna konstatera att det fanns besök i lägenheten sedan flera dagar. Haschbitar på bordet, tung haschlukt i och utanför lägenheten och ett antal avtrubbade blickar som mötte min.
Plötsligt blev jag bara helt urlakad på den energi som jag laddad upp under resan. Jag hade förväntat mig en tyst och helt tom lägenhet. Maken borde ha varit på jobbet. Istället satt han och pundade med en hög rena jävla idioter, den ena så ung att den knappt har lämnat blöjstadiet bakom sig.
Maken var svinpundig och jag kände knappt igen honom. Väck. Stenhög. Kalla det vad fan du vill. Äckliga trötta pundarögon.
Vafan ska jag göra. Polisanmäla honom? Hjälper det?
Pms?
Tror Maken har börjat lida av svårartad pms, hans humör är värre än någonsin. Surar mest hela tiden, skyller surandet på mig. Ingenting är roligt, allt är jobbigt och framförallt är han trött. (Och han vill icke ha sex. Det vill jag.)
Hoppas det går över snart. Hur som helst har jag flytt fältet ett par dagar. Till mitt eget lilla bo. Till lugnet, till friden.
Hur han reagerar? Han hör av sig och saknar.
Drogstatus? Något oklar. Relativt låg frekvens skulle jag tro, inget extremt åt något håll i alla fall.
Tröttast – surast
Maken är surast och jag är den tröttaste just nu. Verkar vara något problem med hasch-/gräsleveransen. Många konstiga samtal, mycket mummel ocm ”fixande” och humör bortom all trevlighet.
Jag har varit på gott humör de senaste dagarna av olika orsaker så jag har glatt trallat på och försökt pigga upp Maken också. Resultatet har hittills blivit att han vill att jag skall var ”lättare att ha att göra med”, ”inte tjata så mycket”, ”inte vara så jobbig”, inte göra si eller så. .
I dag brast tålamodet och jag lämnade bostaden med en dålig ursäkt.
